Vanliga brister i radhusets brandskydd

Brandcellsavskiljning på vinden, otätheter och håltagningar

De brandcellsavskiljande väggar som finns på radhusvindar har många gånger visat sig ha brister. Det är bland annat vanligt att väggarna inte är byggda tätt mot yttertak och i vissa fall kan väggarna saknas helt.

Ibland är den avskiljande väggen ansluten mot exempelvis till en träfiberboard eller plastduk. När den blir utsatt för brand bågnar den och tappar sin form snabbt. Detta leder till att det bildas en glipa där brandgaser kan ta sig igenom till intilliggande vindsutrymme.

Det är också vanligt att det finns hål i avskiljande väggar för kablar och ventilation som inte är korrekt tätade. Detta gör att väggen är otät och avskiljningen fungerar inte. Branden kan snabbare sprida sig genom vinden.

Ventilerad takfot

För byggnader med ventilationsöppningar till vinden i anslutningen mellan ytterväggarna och yttertaket finns möjligheten för en brand att sprida sig upp till vinden via takfoten. På detta sätt kringgår branden den avskiljning som ofta finns i vindsbjälklaget. Detta är en av de vanligaste orsakerna till brandspridning då en ventilerad takfot ofta är en förebyggande metod för fuktskador på vindar.

Takkonstruktioner

Fackverk med leder sammankopplade med spikplåt eller liknande är en vanlig lätt konstruktion i radhus. Bristerna med denna konstruktion är dock att det räcker att en led fallerar för att hela konstruktionen ska bli svag och det finns risk för att hela konstruktionen rasar samman. Oftast är spikplåten den svaga punkten i sådana fackverk. Vid en eventuell brand lossnar spikplåtarna snabbt vilket leder till att vinden kan rasa samman.

Spikplåt (Danielsson, 2005)

Nedan ser du bilder på vanliga brister

En krypvind utan sektioner eller täta väggar mellan bostäderna. Här kan branden sprida sig snabbt till hela radhuslängan.

Här ser vi en sektionsvägg som inte går ända fram till takfoten, som dessutom är öppen.

Här ser vi en otät genomföring av kablar.